andas, glöm inte andas!
puh.
mitt liv är inget liv just nu. det är bara en sammansättning av massa tider som måste passas, väskor som måste packas och olika typer av tältsängar som ska sovas i. det är en evig stress till den eller den bussen, det tåget, ringa den personen, jobba, ta ansvar, packa upp, packa ner. och så fortsätter det. just nu önskar jag att jag inte skulle på peace and love. att jag inte alls ska jobba på ett jobb som jag egentligen tycker är jätteroligt, artistefterfesten. att jag bara kan få sova två dygn i stäck för att ta igen all förlorad sömn. (har jag någon förlorad sömn egentligen, eller är jag bara stress-trött?)
men imorgon. imorgon när vi sitter i bilen och lyssnar på musik och har blicken norröver, då kommer det kännas bra igen. det kommer bli fyra grymma dagar och när jag kommer hem börjar livet. livet som vanligt.
även om jag fortfarande kommer sova i tältsäng. skillnaden är väl att det är på ett och samma ställe och det stället är mitt hem, inte någon annans. inte något tält.
ryggsäcken är packad. jag antar att jag knappt har fått med mig det viktigaste, men what the. jag klarar mig ju.
har sprungit en snabb runda i stan, besökt alla billiga kedjor och köpt upp mig på svarta tunna tröjor, svarta byxor och svart kofta. sådant vi fick mail om, från chefen på efterfesten. svart ska det va tydligen. svart hade jag ingenting. eller, jag har faktiskt inga kläder överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. får sätta mig och sy något till mig själv för omväxlings skull.
på monki sprang jag på annie. gav mitt mest förvirrade intryck tror jag, men jag vart glad över att se henne.
snart ska vi styra upp en picknick. när mitt liv börjat och jag kan andas normalt igen. om sisådär en vecka alltså!
sounds like a plan.
nu; mat och sen till jobbet.
mitt liv är inget liv just nu. det är bara en sammansättning av massa tider som måste passas, väskor som måste packas och olika typer av tältsängar som ska sovas i. det är en evig stress till den eller den bussen, det tåget, ringa den personen, jobba, ta ansvar, packa upp, packa ner. och så fortsätter det. just nu önskar jag att jag inte skulle på peace and love. att jag inte alls ska jobba på ett jobb som jag egentligen tycker är jätteroligt, artistefterfesten. att jag bara kan få sova två dygn i stäck för att ta igen all förlorad sömn. (har jag någon förlorad sömn egentligen, eller är jag bara stress-trött?)
men imorgon. imorgon när vi sitter i bilen och lyssnar på musik och har blicken norröver, då kommer det kännas bra igen. det kommer bli fyra grymma dagar och när jag kommer hem börjar livet. livet som vanligt.
även om jag fortfarande kommer sova i tältsäng. skillnaden är väl att det är på ett och samma ställe och det stället är mitt hem, inte någon annans. inte något tält.
ryggsäcken är packad. jag antar att jag knappt har fått med mig det viktigaste, men what the. jag klarar mig ju.
har sprungit en snabb runda i stan, besökt alla billiga kedjor och köpt upp mig på svarta tunna tröjor, svarta byxor och svart kofta. sådant vi fick mail om, från chefen på efterfesten. svart ska det va tydligen. svart hade jag ingenting. eller, jag har faktiskt inga kläder överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. får sätta mig och sy något till mig själv för omväxlings skull.
på monki sprang jag på annie. gav mitt mest förvirrade intryck tror jag, men jag vart glad över att se henne.
snart ska vi styra upp en picknick. när mitt liv börjat och jag kan andas normalt igen. om sisådär en vecka alltså!
sounds like a plan.
nu; mat och sen till jobbet.
Kommentarer
Trackback
